För drygt ett år sedan inleddes ett projekt med utgångspunkt att spegla vardagen för personer med funktionsnedsättningar. Utifrån ett första möte väcktes ett engagemang hos både dom boende och Hajdes medarbetare. Känslan och betydelsen att bli sedd var tydlig och fotograferingen resulterade i positiva effekter. Ledningen på Hajdes såg värdet i ett vidareutveckla projektet.
En arbetsgrupp sattes samman och fotografen Sebastian Ullberg erbjöds ansvaret att utforma det konstnärliga arbetet. Arbetet beräknas pågå 8 till 12 månader och tar ansats i de boendes personligheter, intressen och förutsättningar samt det informella mötet.
Kameran blir verktyget för att sammanställa berättelser och gestaltning, med intentionen att skapa en utställning, där vi belyser vikten av det blomstrande samhället där mångfald och olikheter omfamnas. I en utställning vill vi gestalta hur personer med funktionsvariationer erbjuds en meningsfull och innehållsrik vardag samt hur dessa personer berikar vårt samhälle.
En utställning blir ett medel för att skapa ett forum där vi hittar sätt att ”våga” prata/reflektera om osäkerhet och okunskap gällande personer med funktionsnedsättningar.
Genom ett möte med fotografier och samtal ser jag möjligheter att utmana åskådarens egna förutfattade meningar. Skapa förståelse för personer med funktionsnedsättningar. Inleda inre reflektioner kring projicerade tankar men samtidigt hitta en gemensam känsla av vad det innebär att leva inom ramen av samhällets uppsatta regler, bortsett från våra olika förutsättningar.
Ibland tror jag vi ser varandra genom en suddig lins. Där vardera part inte riktigt ser igenom till den andres verklighet.
Jag tror att förståelse nås genom att se varandras delade behov om att bli sedd, känslan att vara felplacerad, missförstådd och inte alltid förstå sig på spelets regler.
Jag vill skapa en röd tråd mellan dom involverade personerna och forma en atmosfär som visar att känslor och tankar kring att inte alltid förstå sig på dom uppsatta reglerna, känna sig missförstådd och inte sedd ej är bundna till en plats eller specifika förutsättningar.
Ibland tror jag vi ser varandra genom en suddig lins. Där vardera part inte riktigt ser igenom till den andres verklighet.